Starka politiska åsikter gör dig, bokstavligt talat, korkad

Det har alltid verkat som om politik får annars intelligenta människor att säga väldigt dumma saker. En ny amerikansk (varför är studierna alltid amerikanska?) psykologistudie bekräftar nu att detta stämmer:

The study, by Yale law professor Dan Kahan and his colleagues, has an ingenious design. At the outset, 1,111 study participants were asked about their political views and also asked a series of questions designed to gauge their "numeracy," that is, their mathematical reasoning ability. Participants were then asked to solve a fairly difficult problem that involved interpreting the results of a (fake) scientific study. But here was the trick: While the fake study data that they were supposed to assess remained the same, sometimes the study was described as measuring the effectiveness of a "new cream for treating skin rashes." But in other cases, the study was described as involving the effectiveness of "a law banning private citizens from carrying concealed handguns in public."
The result? Survey respondents performed wildly differently on what was in essence the same basic problem, simply depending upon whether they had been told that it involved guns or whether they had been told that it involved a new skin cream. What's more, it turns out that highly numerate liberals and conservatives were even more—not less—susceptible to letting politics skew their reasoning than were those with less mathematical ability.

Många politiska diskussioner har degenererat till anklagelser om att någon har en viss uppfattning för att den tillhör ett visst politisk läger. Studiens resultat tyder dessvärre på att vi helt enkelt inte kan behandla information objektivt när den leder oss till slutsatser vi inte tycker om. Vad som är ännu värre är att det tycks drabba intelligentare personer i större utsträckning:

For study author Kahan, these results are a fairly strong refutation of what is called the "deficit model" in the field of science and technology studies—the idea that if people just had more knowledge, or more reasoning ability, then they would be better able to come to consensus with scientists and experts on issues like climate change, evolution, the safety of vaccines, and pretty much anything else involving science or data (for instance, whether concealed weapons bans work). Kahan's data suggest the opposite—that political biases skew our reasoning abilities, and this problem seems to be worse for people with advanced capacities like scientific literacy and numeracy. "If the people who have the greatest capacities are the ones most prone to this, that's reason to believe that the problem isn't some kind of deficit in comprehension," Kahan explained in an interview.

Det är inte helt självklart vilka slutsatser man bör dra av resultatet, utöver att det är sant att de smartaste människorna också har de dummaste politiska åsikterna. Kanske det är att man bör avstå från att ställa frågor till sin smartaste kompisar, i alla fall om politik? En oroande slutsats är att det kanske är fullkomligt meningslöst att försöka tala till någons intellekt; att man bara kan övertyga någon via hjärtat. Kanske det är så att den ofta emotionella och irrationella politiska retoriken förekommer därför att det är den enda effektiva. Resultaten indikerar dessvärre att vi kommer att se alltmer av detta framöver allteftersom utbildningsnivåerna stiger.

Studiens författare resonerar lite grann kring vad resultat kan bero på, och de tror att en av anledningarna till att intelligentare personer är mer benägna att dra felaktiga slutsater är att de helt enkelt är bättre på att kritisera information som inte stämmer överens med deras slutsatser. De utsätter helt enkelt information de inte gillar för en betydligt hårdare granskning än annan information.  

 Den intressantaste frågan är dock varför vi så otroligt gärna vill tillhöra ett visst politiskt läger. Det finns säkert massor av forskning på detta, och det är såklart möjligt att föreställa sig många anledningar.  Men om jag får tillåta mig själv lite egen spekulation (detta är ju trots allt min blogg) så misstänker jag att det handlar om att skapa trygghet, förutsägbarhet och gemenskap i en komplicerad och osäker verklighet. Att övertyga sig själv om att det finns gott och ont när allting alltmer liknar en oändlig gråskala. Politiken skapar syftet, det är inte syftet som skapar politiken, så att säga.