Idag kan man läsa i Sydsvenskan att Per Svensson inte gillar Ryan Air:

Men de reser med Ryanair – trots att Ryanair inte bara är en skam i sig själv utan också genom sin blotta existens tvingar seriösa flygbolag att anpassa sig till, som det brukar heta, ”en helt ny konkurrenssituation”, det vill säga tvingar dem att brutaliseras eller dö.

Det är givetvis inte ovanligt att kulturskribenter kritiserar den här typen av företag. Låga priser leder till låga löner och illa behandlad personal etc. Per Svensson står, precis som alla andra kulturskribenter i den här världen, på de svagas sida. De svaga är, i det här fallet personalen som arbetar på Ryan Air. Resenärerna beskrivs av skribenten som "snåla".

 

Jag förstår skribentens poäng: vi måste konsumera i enlighet med våra värderingar. Det som stör mig är den fullkomliga avsaknaden av empati inför faktumet att Ryan Air inträde, och den resulterande konkurrensen i flygsektorn, har gjort att stora delar av världen nu har blivit tillgängliga för människor vars plånböcker inte tidigare hade tillåtit dem att ens fantisera om att regelbundet resa utomlands.

Det är lite som förhållandet mellan rika områden i USA och Wal-Mart: Det är lätt att gnälla på fenomenet när man har råd att handla någon annanstans.