Sverigedemokraternas fantasikalkyler

Idag kommenterar min kollega Li Jansson Sverigedemokraternas budget i Expressen, där hon lyfter fram ett par saker om ofta glöms bort:

Det är korrekt att utlandsfödda är överrepresenterade i välfärdssystemen. Så är exempelvis fallet inom socialbidrag och vuxenutbildning. Men verkligheten är komplex. De utlandsfödda är också underrepresenterade på vissa områden. Åldersstrukturen bland utlandsfödda är annorlunda, med lägre andel barn och äldre än bland inrikes födda. Bara fyra procent av barnen i förskolan, i åldrarna ett till fem år, har utlandsfödda föräldrar. Samtidigt medför en hög arbetslöshet bland de utlandsfödda i arbetsför ålder att de inte tjänar in till framtida pension och äldreomsorg. Att fånga in dessa komplexa samband kräver avancerade samhällsekonomiska analyser, inte förenklade spekulationer.

Invandrare i Sverige utnyttjar vissa kollektiva tjänster i lägre utsträckning än andra. Den viktigaste poängen är dock att utanförskap delvis är resultatet av strukturer på den svenska arbetsmarknaden. Dessa är inte satta i sten. Vi kan välja att riva murarna kring möjligheterna till självförsörjning:

En bättre lösning än SD:s fokus på stängda gränser är reformer som kan skapa en inkluderande arbetsmarknad. Lägre ingångslöner kan skapa fler instegsjobb. Bättre företagsklimat kan skapa fler arbetstillfällen. Mer effektiva coaching- och utbildningsinsatser kan minska kostnader och stärka kvaliteten. Det är även välkommet att kommunernas möjlighet att ställa krav på social- bidragsmottagare har ökat.
Vi kan inte längre ignorera den bristande integrationen. Med en framtidsinriktad reformagenda kan vi också bevara vår öppenhet.